Hemma, var ligger det nånstans?

Domsten, sommaren 2012

Blå himmel

Nu är vi tillbaka, eller hemma, i Shanghai. Efter en härlig sommar hemma i Sverige. Hemma? Sverige? Shanghai? Ja, det är konstigt. Jag ser ju Sverige och vårt hus där som hemma. Men det kändes ändå som att komma hem när vi steg in genom dörren i kära bubblan Emerald. Barnen sprang direkt upp på sina rum och lekte och plockade med sina saker. Shanghai, vår bil och vårt hus kändes liksom lite bättre och fräschare (jag vet, ett konstigt ord att använda om Kina) än vad jag mindes det som. Eller som min käre man sa: "Förväntningarna är kanske lägre den här gången."

Nåväl, efter uppackning och lite lunch gick vi bort till poolen. Det är ju så sjukt VARMT här!!! Jag håller mig inne men barnen har inte riktigt fattat det här. Jag menar, spela fotboll i 34 graders värme och 73 procents luftfuktighet är inte riktigt det man känner för. Att återse alla gamla kompisar är ju höjden av lycka. Att det sedan flyttat in två svenska barn i exakt samma ålder som våra barn gör ju inte saken sämre. Då bryr man sig inte om att det är VARMTVARMT.

Idag börjar skolan och det är tillbaka till rutiner och vardag. Barnen tyckte det skulle bli kul att börja skolan och jag behöver börja fundera på vad jag ska fylla mina dagar med. Fast jag har ju tid att fundera. Vår vistelse här har blivit förlängd så vi stannar till juni 2013, istället för december 2012. Det känns faktiskt riktigt skönt. Att komma hem på sommaren och sedan börja skolan när det är ett nytt läsår blir en helt annan tajming än att komma hem strax före jul. Barnens engelska hinner dessutom sätta sig ännu mer och det är ju bara positivt. Den vita kaninen upphör aldrig att förvåna.

Ja, nu har jag väl kickat igång bloggandet för den här säsongen. Jag återkommer snart igen och kanske bjuder jag på en del sommarminnen. Vi får se. Just nu njuter vi mest av att prata om den fina sommaren som vi nu har bakom oss. Att träffa familj, syskon, svågrar och svägerskor, vänner och dessutom njuta av all god mat som Sverige erbjuder är något av det bästa som finns. Det blir liksom extra intensivt och fantastiskt när man inte ses så ofta. Och det är precis som det ska vara.

/Jennie